Ett försök med korallplantering i Filippinerna, våren 2026
Efter att ha varit med om att plantera koraller i andra delar av Filippinerna och andra platser och ha sett olika lösningar och försök så ville jag göra ett eget litet ”projekt” och se om det kan fungera.
Under vår fantastiska dykresa till Filippinerna och Anilao våren 2026 så hade vi avsatt möjlighet och dykning samt införskaffat lite material för att prova på. Vi hade stämt av med resorten i förväg som godkänt vårt initiativ och vi hade support från lokala myndigheter också så nu var det dags.
Många gånger är det med av både sorg och förväntan vi glider ner under ytan och möts av synen av små fragment av koraller som ligger spridda över botten. Som spillror av något som en gång varit mäktigt och levande ser de bortglömda ut och förvisade till en snar död. Vi visste efter det jag tidigare sett och upplevt att de fortfarande bar på en chans, en möjlighet att växa och bli en del av ett nytt rev.
Vi satte av ett dyk för att samla in de här fragmenten av koraller i fångstkassar och plastlådor. Varje liten bit kändes som ett frö till framtiden och togs varsamt upp ur sanden och borstades av. Med de fragmenten insamlade tog vi oss åter till grundare vatten och lät korallbitarna vila ett tag medan vi vädrade ut kväve inför dyk nummer två.
Platsen där vi skulle bygga
Vi hade fått ett ställe där vi fick göra det här, inte helt idealt men det var ankringsförbud här och relativt sparsamt med marint liv så inte så dumt ändå. I huvudsak sandbotten men en och annan sten med lite påväxt och enstaka koraller fanns här.
Grunden i ”bygget” av vår trädgård blev att jag och Klas rullade ut långa sektioner av hönsnät i aluminium. När de väl var ute så tog Bent med alla dykare ned och sen började alla i gruppen att lyfta upp nätet från sandbotten. Vi var tvungna att fästa upp det med hjälp av armeringsjärn och gamla glasflaskor som vi hade med.
Korallerna är sköra och måste ges möjlighet att slippa sand och snabb påväxt av alger så det här var ett idealiskt sätt att göra det på och som vi sett fungerar på andra platser.
Armeringsjärnen var en historia i sig själv där jag i förväg sågat upp i bitar och bockat upp dem för att göra det lätt att få ner i sanden och få lyft upp från botten samtidigt som de skulle hållas på plats. Sen började vårt arbete med att skapa en ny undervattensträdgård.
Bygga hopp under ytan
När vi rullade ut de långa remsorna av hönsnät på botten kändes det som att vi byggde fundamentet till något större än oss själva. Med hjälp av armeringsjärn och tomma flaskor höjde vi upp nätet från sanden, så att korallerna skulle få plats att växa och andas. Konstruktionen såg nästan ut som små broar, redo att bära nytt liv. Sedan kom det mest tålamodsprövande och halvt kaosartade momentet där det var bra att vi var så många.
Att fästa varje liten korallbit vid nätet. Fingrarna måste vara lite varsamma, men ändå bestämda. Det var som att plantera blommor i en trädgård, men här under ytan är varje fragment en möjlighet till en helt ny värld.
Korallernas betydelse – havets regnskogar
När vi arbetade där nere var det omöjligt att inte tänka på varför detta är så viktigt. Korallrev kallas ofta för havets regnskogar. Trots att de bara täcker en bråkdel av havsbotten – mindre än en procent är de hem för en fjärdedel av allt marint liv.
Fiskar, sköldpaddor, sjöhästar, tagghudingar, kräftdjur, blötdjur och olika nässeldjur finner alla skydd och föda i de här väldigt komplexa strukturerna.
Men korallerna gör mer än att ge liv åt havet. De skyddar också människor. Rev fungerar som naturliga barriärer som dämpar vågornas kraft och minskar risken för erosion och stormskador längs kusterna. För samhällen i Filippinerna är detta avgörande. Utan korallerna skulle både hus och liv stå mer oskyddade mot naturens krafter.
En annan sida är den den ekonomiska sidan. Miljontals människor är beroende av fisk från korallrev för sin försörjning. Turismen som lockas av de här färgsprakande undervattensvärldarna är värd miljarder. Korallerna är alltså inte bara vackra, de är livsviktiga för både naturen och oss människor.
Hoten mot reven
Varje gång jag ser de sönderbrutna fragmenten på botten blir det tydligt hur utsatta korallerna är. Klimatförändringar gör havet varmare och surare. Det leder till korallblekning, skörare koraller och på sikt död. Blekningen är en process där korallerna förlorar sina livsviktiga alger och långsamt dör. Föroreningar från plast och kemikalier förgiftar miljön. Destruktiva fiskemetoder, som dynamitfiske, har framförallt tidigare förstört stora områden i Filippinerna. Och havets ökande surhet pga ökad mängd koldioxid gör det svårare för korallerna att bygga sina kalkstrukturer. Det är en kamp mot tiden. Forskare uppskattar att över 75 procent av Filippinernas korallrev är hotade.
Korallplantering, en strimma av hopp och hjälp i Filippinerna
Men mitt i allt det här negativa finns en rörelse av hopp. I Filippinerna har korallrestaurering blivit en växande kraft. Lokala samhällen, forskare och volontärer arbetar tillsammans för att återställa reven. Metoderna varierar. Precis som vi gjorde kan man fästa fragment på nät eller cementblock. Andra sprider koralllarver över skadade områden för att skapa nya kolonier. Det finns till och med projekt där man använder 3D-printade strukturer som korallerna kan växa på.
Det mest inspirerande är kanske hur lokala fiskare, dykcenter och byar deltar. Genom att själva plantera och skydda korallerna blir de en del av lösningen. Det stärker både naturen och samhällena.
Vår upplevelse – mer än bara ett dyk
När vi simmade upp mot ytan efter dryga timmen av arbete kändes det som att vi lämnat något större än oss själva där nere. Inte bara koraller, utan ett löfte om framtid. Det var fantastiskt att se engagemanget och glöden bland alla dykare. När väl näten var på plats så var det som ett självgående väloljat maskineri av entusiasm, vilja, glöd och intresse från alla som var med.
Mitt i det halvkaos och halvorganisation som uppstod simmade Hanna och Stefan och tog bilder på oss. Allt medan vi pysslade med att fixa hönsnätet så det kom upp, klippte hål för flaskor och sen då korallplantering mitt i det grunda vattnet i Filippinerna. Tack för bilderna och hjälpen, fantastiskt bra jobbat.
Det här var inte bara dykning. Det blev till en berättelse om samarbete mellan människa och natur. En påminnelse om att även små handlingar kan bli början på något stort. Att plantera koraller är inte en snabb lösning. Det tar tid för dem att växa till fulla rev. Men varje liten insats gör skillnad. Varje fragment vi fäste på nätet var en chans för framtiden. Om en enda bit av alla de vi plockade upp från en självklart död överlever finns potentialen till ett nytt rev, med liv och framtid.
Och kanske är det just det som gör arbetet så meningsfullt. Vi planterade inte bara koraller, vi planterade hopp. Korallreven är havets hjärta. De är hem för liv, skydd för människor och en källa till skönhet och inspiration. Vår dag i Filippinerna blev en påminnelse om att vi alla kan vara en del av lösningen.
Snabb återblick
När jag tänker tillbaka på hur alla samlade upp de små fragmenten och fäste dem på nätet ser jag inte bara en undervattens trädgård. Jag ser en framtid där havet kan läka, om vi bara ger det en chans.
Tack till alla som var med, tack för glöden och intresset. Tack till alla som var med och gjorde det här möjligt. Självklart ska vi följa upp ”Pink Unicorn reef”* och se vad det här leder till. Blir resultatet bra finns möjlighet att utveckla det. Oavsett så har vi ändå försökt och det är det som känns viktigast.
* PS
Den rosa enhörningen hittade jag på ett dyk under förmiddagen och självklart skulle den vara med inte bara för att det är roligt utan för att symbolisera ”skräp” vi slänger i naturen.
