Dykplatser runt Newfoundland

Chimney Cove Chimney Cove är en liten vik belägen med bara 15 minuters båtfärd från hamnen Foxtrap. Precis bredvid ligger den ökända ön Kellys Island som bär på många pirat- och spökhistorier.  Denna dykplats är full av marint liv och här hittar vi med stor sannolikhet hummer, ål och havskatt. Djupet här varierar mellan 7 och 14 meter;

The Conception Bay Whaling Wrecks Denna plats har varit välkänd för dykare sedan 1964. Man tror att valfångstfartygen som kan skådas här övergavs i slutet av valfångstindustrins era i Newfoundland. Bara en mil utanför kusten i Conception Harbour vilar två valfångstfartygen, S/S SPOSA och S/S SOIKA. De varierar i längd från 33 till 40 meter. Sikten på vintern och tidiga våren varierar från ungefär 9 till 30 meter. En harpun finns fortfarande monterad på ett av skeppen och en propeller finns fortfarande kvar på SS Southern Foam. Här väntar fantastiska möjligheter för fotografering och videofilmning.

Whale Bones, South Dildo Ungefär en timme från St Johns i södra Trinity Bay, South Dildo finns en gammal valfångststation. Skelett från många av dessa stora djur ligger fortfarande utspridda på havsbotten nära land. De kan nås från kajen eller från stranden som ligger intill. Dykplatsen når ca 20 meters djup och är lättnavigerad. Alternativt kan en båt användas för att nå de områden som ligger lite längre bort. Skallar, revben, käkben och kotor från de stora valarna finns över hela platsen, även de som är mer täckta än andra är lätta att känna igen.

Vrak i Newfoundland

SS Lord Strathcona Under morgonen den 5 september 1942 sänktes SS Lord Strathcona av den tyska ubåten U-513. SS Lord Strathcona låg för ankar i Conception Bay utanför Bell Island i Newfoundland. Hon var det andra fartyget som kom att möta sitt öde denna dag, precis som SS Saganaga som sänkts av U-513 bara några minuter tidigare. Som tur var hade besättningen på Lord Strathcona vetskapen om vad som skulle komma och övergav därför skeppet innan det sjönk till havsbotten, detta resulterade lyckligtvis i att ingen i besättningen förlorade livet denna dag.

Den tyska ubåten U-513 med Fritz Rolf Ruggeberg som befäl skonades också denna dag. I sin iver att sänka SS Saganaga och sedan i manövern som var menad att sänka ett annat fartyg, kolliderade ubåten med aktern på Lord Strathcona och skadade därför sitt egna torn. Men U-513 återhämtade sig snabbt och avfyrade sedan två torpeder och sänkte därmed Lord Strathcona. Ubåten som var full av ammunition mötte sedan själv sitt öde den 19 juli 1943, utanför Santos och det var US Naval Aircraft som låg bakom denna dödsstöt.

Intressant nog är det värt att notera att innan andra världskriget började, så var Tyskland den största konsumenten av järnmalm som producerades i gruvorna på Bell Island. Det kan faktiskt ha varit samma järnmalm som användes för att tillverka ubåtarna och torpederna, som användes för att sänka dessa skepp och som orsakade sådan förödelse denna dag. Det tyska överkommandot var välbekant med ankarplatsen utanför Bell Island och dess strategiska värde i kriget.

Dykning kring SS Lord Strathcona erbjuder en vacker syn då ett överflöd av blommande anemoner pryder hennes däck och räcken. Detta skepp som en gång färdades med stolthet på haven är nu hem åt många av havets invånare, som tagit över som ny besättning. Liknande i struktur och storlek är SS Rose Castle som också ligger i närheten. Lord Strathcona ger dykaren möjlighet att vrakdyka vid det mest spektakulära fartyget i hela Atlanten. Fotografer och videofilmare uppskattar alltid vad hon har att erbjuda.

SS Saganaga Det brittiska ångfartyget SS Saganaga sänktes av den tyska ubåten U-513 den 5 september, 1942 i Conception Bay, Bell Island, Newfoundland. Där låg hon ankrad i väntan på order att få sätta segel mot norra Sydney med en last av järnmalm. Ubåten U-513 hade lyckats glida in i viken under natten och låg där i bakhåll tills det var dags att anfalla. Torpedanfallet ägde rum redan nästa morgon klockan 11.07. I all spänning lyckades besättningsmännen på ubåten försumma att säkerhetsställa en viktig funktion gällande batteribrytaren och torpederna sjönk därför till botten istället. Vem vet, kanske ligger torpederna fyllda med sprängämnen fortfarande kvar på havsbotten än idag? Misstaget med torpederna som sjönk till botten glömdes snabbt och två torpeder avfyrades snabbt igen och den här gången träffade de sitt mål. Den första torpeden träffade fartygets babordssida klockan 11.07 och den andra som följde skickade SS Saganaga under vågorna på mindre än 30 sekunder.

Fartyget hade 48 besättningsmän och däribland tre marina artillerister, 29 av dessa rapporterades senare som saknade. Som ett sidospår till denna tragiska historia kan berättas att en av de besättningsmännen som avled var matrosen Walter Skelton, från Grimsby, Lincolnshire i Storbritannien. Hans barnbarn fick genom en sökning på internet reda på att Walter hade omkommit I Conception Bay. Familjen hade innan dess antagit att han befunnit sig i Nordatlanten vid förlisningen. Men till deras förvåning visade sökningen att deras älskade faktiskt befunnit sig vid Newfoundland. En resa planerades då med avsikt att familjen skulle kunna få möjlighet att hylla sin släkting, matrosen Walter Skelton. Ett ögonblick som berörde många var när Walters barnbarn, Alan Chapman den 6 september 2004 dök ner till SS Saganaga för att placera ett minnesmärke på däck till Walter Skelton´s ära.

Idag är SS Saganaga ett paradis för dykare, och hon har fått nytt liv av vackra anemoner som växer på henne och alla smådjur som funnit en fristad i hennes järnskrov. Fartyget har några av de mest spektakulära passagerna, en riktig dröm för fotografer. Hon vilar på ungefär 33 meters djup och kan lätt skådas från 18 till 25 meter.

PLM 27 Ångfartyget PLM 27, PLM var en förkortning till Paris-Lyon-Marseille som leddes av de fria franska styrkorna och generalen Charles De Gaulle, under andra världskriget. Hon var det andra fartyget som skickades till sin grav under morgonen den 2 november 1942. U-518 hade precis sänkt SS Rose och hade nu siktet mot PLM 27. En torped avfyrades och det räckte för att sänka PLM 27 tillsammans med tolv besättningsmän och hon sjönk på mindre än en minut. De överlevande plockades upp några hundra meter bort vid Lance Cove, närmare land. Invånarna på ön skakades nästan ur sina sängar tidigt på söndagsmorgonen. Detta påminde dem om den tidigare attacken i september mot två fartyg lastade med malm. Föräldrarna klädde sina barn i deras bästa söndagskläder och inväntade vad de trodde skulle bli en invasion av tyska styrkor, men lyckligtvis så inträffade det inte.

Vargen U-518 satte fart mot öppet hav efter att ha lämnat sin dödliga last av torpeder efter sig i skrovet på Rose Castle och PLM 27. Men som 85 % av alla ubåtar mötte även hon sitt öde i form av allierade styrkor den 22 april 1945. Detta inträffade nordväst om Azorerna.

Rose Castle Mindre än två månader efter den tragiska förlusten av SS Saganaga och SS Lord Strathcona, mötte SS Rose Castle även hon sitt öde, som denna gång låg i händerna på den tyska ubåten U-518. Befälhavare Friedrich Wissman hade fått order om att släppa av en tysk agent i New Carlisle, Quebec och att attackera den allierade sjöfarten. På sin jungfruresa beslöt de sig för att glida in I Conception Bay och gå till attack vid första bästa tillfälle. Tidigt morgonen den 2 november, 1942 när U-518 närmade sig Bell Islands ankarplats fick hon syn på Anna T, ett fartyg på 3000 ton, lastat med kol som låg förankrad utanför Scotia Pier. Den första torpeden avfyrades mot Anna T, men lyckligtvis för Anna T gick den istället under aktern på Flying Dale och träffade Scotia Pier. Detta var den första och troligtvis den enda händelsen där fienden träffade den nordamerikanska kusten under det andra världskriget. Två torpeder till avfyrades snabbt mot Rose Castle som låg ankrad i närheten. Fartyget sänktes på mindre än 90 sekunder och drog med sig 28 besättningsmän till sina gravar i djupet. SS Rose hade tidigare lyckats fly undan ett liknande öde, när den tyska ubåten U-69 som sänkte färjan “Caribou” (som tjänstgjorde I Port Aux Basques åt norra Sydneys räkning) avfyrade en torped mot Rose Castle den 20 oktober 1942. Lyckligtvis hade torpeden en defekt på donatorn och hon skonades- men dock bara för en kort stund.

Trots att tre malmbåtar sjönk under denna tragiska händelse så är Rose Castle den mest spektakulära. Hon ligger upprätt på ungefär 45 meters djup och ser ut som att hon är redo att sätta segel precis som för 60 år sedan när hon befann sig ovanför ytan. Vajrarna som löper till hennes mast är fortfarande spända, i marconi rummet väntar fortfarande radion på meddelanden och djupt nere i hennes skrov kan man fortfarande få syn på besättningens personliga tillhörigheter. Utan tvivel är hon det mest bevarade fartyget. Om du vill så kan du besöka 4,7 tums kanonen som fortfarande sitter på aktern, vackert dekorerad med blommiga havsanemoner, för evigt redo för handling. De grottliknande lastrummen lockar till sig de mer äventyrliga dykarna, men var försiktig!